Jag har lite dåligt samvete för att jag inte hinner träffa min underbara guddotter lika mycket som tidigare men jag har väl kanske ett ganska bra skäl till varför det blir så sällan. De gånger som vi är hem till Norsjö så är det väldigt många som ska hinna träffa Emil och då prioriteras ju förstås den allra närmaste släkten såsom mormor, morfar, farmor, farfar och min morfar, farfar, farmor och sen har ju Johan också lite släkt som gärna vill hinna träffa lilleman. Ni kanske förstår om helgerna är för kort? Sen är det ju inte bara folk som ska hälsas på det ska göras en massa saker också, det är inte direkt semester att åka hem.
Tiden försvinner bara och sen ska vi helt plötsligt åka hem till Umeå. Helgerna skulle behöva vara längre, fem dagar kanske skulle bli bra.
Jag vill i alla fall bara säga att jag saknar min guddotter jätte mycket och önskar att jag kunde träffa henne oftare. Ett av mina mål med att vara hennes gudmor är bland annat att hon alltid ska ha någon att kunna prata med. Ibland vill man ju inte prata med ens föräldrar och inte ens kompisar heller och då hoppas jag att hon kanske vill komma till mig och prata. Nästa gång vi kommer hem till Norsjö ska vi åka och hälsa på min guddotter och hennes familj (om de är hemma då förstås). Vi måste ta oss tid till det helt enkelt!
Nu ska jag göra mig redo för ett träningspass. Ha en bra dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar