Jahapp.. då var julen över för den här gången.
Vi firade jul hemma hos mina föräldrar plus alla tre bröderna. Morfar, morbror och Johans pappa firade också med oss. Det var en riktigt bra jul. Emil fick träffa tomten och han var inte rädd för tomten det här året. :) Emil fick massor med julklappar! :)
Jag ska försöka lägga in bilder en annan dag och då ska jag skriva lite mer om julen också. Nu ska jag gå i säng och sova. :) Måste bara berätta hur klantig jag var.. jag tog ju med mig bröstpumpen som vi har köpt.. men jag glömde den lilla ventilen så den fungerar inte. Jag skulle verkligen ha behövt pumpen inatt! Min mamma var ju så himla snäll att hon tog hand om Emil hela natten från 00.00 till 08.30. Vet ni hur härligt det var? :) Det enda dåliga med det var att brösten höll på sprängas! Det sprutade mjölk ur de och ont gjorde det.. jag fick handmjölka.. men det gick ju bra det också.. Det var värt att få sova hela natten. :)
Nu ska jag sova!
Vi hörs!
söndag 26 december 2010
fredag 24 december 2010
torsdag 23 december 2010
En klunk bensin
Min käre lillebror Håkan lyckas då med allting.
För många år sen, på nyårsafton, hade vi tänt värmeljus och ställt på vardagsrumsbordet. Håkan skulle ju av nån anledning sitta på bordet.. han såg barnprogram tror jag. Helt plötsligt så hör jag bara att Dennis skriker "Håkan brinner!". Ehm.. okey.. jag hör att ytterdörren öppnas så jag springer ut och kollar vad som hänt.. då ligger Håkan på rygg i snön. Han hade alltså börjat brinna på ryggen och sprungit ut till snön. Tur att han var smart! Det brännmärket blev väl ungefär 5-7 cm i diameter. Aj aj..
Sen så har han brutit en handled (för 2 år sedan), nyckelbenet bröt han för två veckor sen, före sommaren blev han nedslagen av några killar (förmodligen hade Håkan varit uppkäftig) och nu ikväll skulle han ut och köra skoter. Tydligen så fungerar bara en av de två skotrar vi har men typiskt nog så hade bara den som inte fungerar bensin i tanken. Håkan (eller vem det nu var) kom då på den briljanta idén att slanga. Tyvärr så misslyckades Håkan ganska stort med det.. han var inte beredd på att det skulle komma så fort så han fick bensin i munnen och svalde väl ungefär en klunk bensin. Bra jobbat! Mamma har i alla fall pratat med en karl på giftinformationen och han sa att Håkan ska ta det lugnt i några timmar (vilket är ganska knepigt för en 17 åring som är speedad till tusen!). Om han börjar hosta eller börja känna sig slö och hängig så måste han åka på akuten. Håkan hade ju spytt och det ska man visst inte göra. Vet inte riktigt varför men jag tror att det är för att det finns risk att det kommer ner i lungorna. Jaja.. håll tummarna för att han slipper akuten.
---------------------------
Nej men kära läsare, Jag får önska er alla en riktigt god jul. Hoppas ni alla får träffa tomten eller åtminstone att tomten har hunnit lämna julklapparna hos er inatt Tomten har ju himla mycket att göra på julafton så det är nog inte alla som är vakna när han kommer. :)
God Jul och God Natt! :)
onsdag 22 december 2010
Hemma Hemma
Nu är vi i alla fall hemma i Norsjö. Resan hem gick bra men det var inge trevligt bilföre. Det snöade och snöade och snöade.. och självklart kom vi oss inte iväg förrän det hade blivit mörkt. Som sagt, nu är vi i alla fall hemma och det känns skönt. :)
Nu ska jag sova! Vi hörs!
Nu ska jag sova! Vi hörs!
måndag 20 december 2010
Jul - BVC
Ja.. nu är det alltså snart julafton. Jag har ingen julkänsla alls. :/ Det känns jätte tråkigt.. Jag som trodde att vi skulle ha hunnit julpynta och gjort fint innan Emil kom men nu blev det inte riktigt så då han kom lite tidigare än vi hade väntat oss. Nu gör det absolut ingenting att han kom tidigare, jag är super duper glad att lilleman ville komma ut tidigare för annars skulle det INTE ha blivit en trevlig förlossning tror jag. Han skulle ha varit en bjässe ju.. eller huvudet är det väl egentligen som är jobbigt att få ut men i och med att han hade ganska stort huvud (36,5 i h.om) redan tre veckor tidigt så skulle det väl ha varit ännu större om han fått växa färdigt inne i magen. Jaja.. som jag sa.. jag har ingen julkänsla och det är snart julafton! Jag tycker inte om att jag inte har nån julkänsla.. Vi ska i alla fall åka hem till Norsjö och fira jul med hela min familj, morfar, morbror och Johans pappa så det kommer blir jätte trevligt tror jag. Vi åker imorgon och åker tillbaka till Umeå 4 Januari. Så vi blir hemma ganska länge. Nyår vet jag inte vart det ska firas. Jag hoppas att vi ska fira med min storebror och hans tjej, Anneli, men jag vet inte riktigt vart vi kommer vara. Skelleftehamn eller Norsjö? Det blir nog bra hur som helst. Det vore ju förstås enklast att fira nyår i Norsjö så då slipper vi dra alla grejer med oss till Skelleftehamn men som sagt, det blir bra hur som helst.
-------------
Vi var på BVC idag. Gud vad lilleman växer! Det går alldeles för fort.. jag visste ju att bebisar växer fort men jag kunde aldrig föreställa mig att det skulle gå så här fort. :) Idag vägde han 4260 gram och har växt till hela 54,8 cm. Visst är det häftigt hur mycket de växer? :)
---------------
Nu ska jag gå i säng och sova. Vi hörs och ses!
söndag 19 december 2010
Tack!
Tack för era kommentarer på det förra inlägget. Det är alltid skönt att höra att fler känner som jag.
Trots att jag visste att det skulle bli tungt att vara mamma vissa nätter så kunde jag ändå aldrig förbereda mig på att det skulle vara såå tungt. Det känns ändå skönt att veta att det kommer bli bättre. :) Nu sov Emil hyfsat bra natten till lördag och det är så himla skönt när han sover bra på natten.
Sen så hoppas jag att amningen kommer börja kännas bättre när jag kommer in i det, om jag nu gör det förstås.. men som Sandra säger så vill man ju hellre vara en glad och positiv mamma istället för att oroa sig för amningen hela tiden så om nu amningen fortsätter kännas jobbig så kommer det bli flaska för lilleman.
Och nu när jag pratar om amning så måste jag få berätta att jag var inne i stan i fredags (åkte in precis i tid till rusningstrafiken började, 15.30) och shoppade loss. Jag behöver en ny vinterjacka då dragkedjan på den jag har fått låna av Johan har gått sönder och mina gamla har blivit för små. Jag har ju visst fått lite större höfter. Det var jag inte riktigt beredd på men ja.. om jag hade tänkt efter så visste jag ju att det skulle bli så. :) Men det gör inget. Som jag sa så var jag då inne i stan. Hittade en vinterjacka på Stadium för 799 kr som var super snygg. Den är mörkgrön och rutig. Jag slog till och köpte den men jag har inte riktigt bestämt mig för om jag vill ha den eller. Den sitter lite säckigt på mig.. Jag tror att det är en herrjacka.. men som jag sa så tyckte jag den var snyggast och den enda som hade ett någorlunda vettigt pris.. jag funderade på att köpa en peak performance jacka för 3799 kr men jag kände att färgen inte riktigt stämde.. haha.. nej du.. aldrig att jag skulle köpa en så dyr jacka.. men som sagt så blev det den gröna jackan.. Johan provade den och han blev super snygg i den jackan.. bara en storlek större då förstås. Han ska nog få en sån i julklapp av mig. :)
Förutom jackan så köpte jag ett par jeans, som jag ska ha på julafton för alla mina lite finare kläder är för små.. av nån konstig anledning. :) Jag köpte även lite amningströjor. En långärmad, två t-shirtar, två linnen och två amningsbh:ar. Så nu kanske det börjar kännas lite bättre med amningen i alla fall. Inte lika bökigt.. Har haft ett av linnena på mig idag och det kändes jätte bra.
Det var väl det jag shoppade när jag var inne i stan. Det var super skönt att komma ut. Det måste jag verkligen prova på fler gånger.
-----------
Josefine!
Jag önskar också att du bodde närmare. Men jag får väl ta och slå en pling nån gång när jag har tråkigt.. vilket händer lite då och då. :)
Jag önskar att alla ni som brukar kommentera bodde lite närmare.
--------------
Sandra!
Ja, vi måste verkligen ses nån dag. Om vi nu inte ses i Norsjö så har ju jag och Johan vägarna förbi Skellefteå lite då och då så vi kanske kan svänga om hos er i så fall.. om det passar förstås. :)
-------------
Nej, nu ska jag fika lite grann.. jag som trodde lilleman skulle vakna snart.. tissarna mina säger att han måste äta nu.
Vi hörs!
fredag 17 december 2010
Det är jobbigt..
Ibland känns det riktigt tungt att vara mamma. Jag tror att det är nätterna som gör att det känns så. När vi var hemma i Norsjö sov Emil hur bra som helst men nu är vi tillbaka till att han att ska vara vaken mellan 00-03.. det gillar vi inte. Nu inatt så har han till och med varit vaken sen 22.00 (med en liten powernap på kanske 20 minuter) och han är fortfarande vaken. Jag blir tokig. Hur kan jag hålla Emil vaken där vid 20.00-23.00 istället? Det går ju inte.. han sover när han känner för det. Förhoppningsvis ska det snart börja bli bättre.
En sak till som jag tycker är ganska så jobbigt.. det är det här med amningen.. jag har pratat om amningen förut men jag tror inte jag skrev det men jag tycker det är jobbigt att det bara är jag som duger när Emil är hungrig. Det är bara jag som har de där tissarna med mat.. varför får inte pappan också tissar fyllda med mat till bebisen? Jag tycker faktiskt att det är orättvist. Nu kan ju Johan ge Emil flaskan men det känns som att jag gör fel när jag ber Johan att ta Emil för att ge flaskan.. Det är väl egentligen inget fel med det? Men det känns som att alla tänker "men varför ger du inte tissen, du har ju så mycket mat att det läker?" Ja.. så är det.. men ibland har jag så ont i tissevårtorna att jag vill inte och ibland orkar jag helt enkelt inte.
Sen så undrar jag hur jag ska göra för att skaffa mig vänner här i Umeå.. jag kan inte bara sitta hemma i lägenheten jämt.. Ja, visst.. jag kan börja vara ute och promenera men hur kul är det? Visst att jag kan göra det ibland (det behöver jag) men det skulle bli trevligare om man hade lite sällskap utimellan. När jag känner så här vill jag bara flytta hem till Norsjö. Där känner jag i alla fall lite folk.
Efter jul så ska jag börja gå på öppna här i Hissjö. Det är i alla fall nånting.
Sen så måste jag börja träna. Jag tror att jag skulle må mycket bättre då. Nu känns ALLT jobbigt.. Frågan är bara vad jag ska börja träna.. Ingenting känns ju roligt och det känns bara jobbigt. Kanske ska börja bugga igen.. ja.. det vore ju kul. Dans är alltid roligt.. salsa kanske! Wow.. att jag inte har tänkt på det tidigare! DANS är ju grejen för mig! :) Nu började det kännas mycket bättre.. Nu kanske jag kan gå i säng och sova.
Nää.. nu ska jag sluta gnälla och gå och sova istället.
Bara så ni vet så ångrar jag inte en sekund att jag och Johan har fått världens finaste pojke. Jag skulle göra om allt 1000 gånger till men visst är det OK att känna så här ibland? Jag kan ju faktiskt skylla på alla hormoner som finns i min kropp just nu.
En sak till som jag tycker är ganska så jobbigt.. det är det här med amningen.. jag har pratat om amningen förut men jag tror inte jag skrev det men jag tycker det är jobbigt att det bara är jag som duger när Emil är hungrig. Det är bara jag som har de där tissarna med mat.. varför får inte pappan också tissar fyllda med mat till bebisen? Jag tycker faktiskt att det är orättvist. Nu kan ju Johan ge Emil flaskan men det känns som att jag gör fel när jag ber Johan att ta Emil för att ge flaskan.. Det är väl egentligen inget fel med det? Men det känns som att alla tänker "men varför ger du inte tissen, du har ju så mycket mat att det läker?" Ja.. så är det.. men ibland har jag så ont i tissevårtorna att jag vill inte och ibland orkar jag helt enkelt inte.
Sen så undrar jag hur jag ska göra för att skaffa mig vänner här i Umeå.. jag kan inte bara sitta hemma i lägenheten jämt.. Ja, visst.. jag kan börja vara ute och promenera men hur kul är det? Visst att jag kan göra det ibland (det behöver jag) men det skulle bli trevligare om man hade lite sällskap utimellan. När jag känner så här vill jag bara flytta hem till Norsjö. Där känner jag i alla fall lite folk.
Efter jul så ska jag börja gå på öppna här i Hissjö. Det är i alla fall nånting.
Sen så måste jag börja träna. Jag tror att jag skulle må mycket bättre då. Nu känns ALLT jobbigt.. Frågan är bara vad jag ska börja träna.. Ingenting känns ju roligt och det känns bara jobbigt. Kanske ska börja bugga igen.. ja.. det vore ju kul. Dans är alltid roligt.. salsa kanske! Wow.. att jag inte har tänkt på det tidigare! DANS är ju grejen för mig! :) Nu började det kännas mycket bättre.. Nu kanske jag kan gå i säng och sova.
Nää.. nu ska jag sluta gnälla och gå och sova istället.
Bara så ni vet så ångrar jag inte en sekund att jag och Johan har fått världens finaste pojke. Jag skulle göra om allt 1000 gånger till men visst är det OK att känna så här ibland? Jag kan ju faktiskt skylla på alla hormoner som finns i min kropp just nu.
onsdag 15 december 2010
Bilder
Jag tror att Texas börjar vara lite svartsjuk.. haha
Visst har vi en fin liten tomte? :) Synd att den här bilden är tagen med mobilen.. jag önskar att jag hade lyckats ta den här med den riktiga kameran.
Pappa Johan sover och det gör även Emil..
Mamma Sara och Emil myser. :)
Så här pigg är Emil när det är dags att gå isäng..
Det första badet för Emil
Ja, jag har då inte för lite mat till vår lilla älskling i alla fall. :)Det händer lite då och då att det blir läckage.. ganska jobbigt faktiskt.
----------
Ja.. det var lite bilder.. det är från mobilen så det är ingen super bra kvalité på bilderna men det får duga. :)
tisdag 14 december 2010
http://josefinejottehine.blogg.se/2010/december/har-kommer-det-massa-bilder.html
Rubriken är Josefine Sands blogg (min kompis från Hudiksvall). Hon har nämligen lagt ut fina bilder på våran Emil så jag länkar till hennes blogg. :)
Hon var ju här på besök förra veckan (eller var det två veckor sen? hm..) och då tog hon lite bilder som hon undrade om hon kunde lägga ut på sin blogg och det fick hon så nu ligger de som sagt på hennes blogg. Ni borde kolla in den. :)
Jag har tagit många bilder på våran lilla prins men jag har som inte fått tummen ur och lagt ut några bilder. Ska försöka göra det i veckan.
--------
Jag har inte berättat nåt om helgen men vi har varit hemma i Norsjö. Där har vi visat upp våran älskling för typ alla vi känner.. nja, inte riktigt men det kändes så i alla fall. Det var rätt mycket folk som kom och hälsade på.
Vi sov två nätter hos mina föräldrar och en natt hemma hos Johans pappa. Vill ni veta nåt lustigt? De två nätterna vi sov hos mina föräldrar sa min mamma att hon kunde ta Emil nån gång under natten ifall han skulle bli jätte jobbig och det kändes ju himla bra. MEN, just i helgen har Emil sovit kanon bra. Visst är det lite typiskt när man har barnvakt. :) Jaja.. jag klagar inte.. det är helt underbart när jag får sova 3-4 timmar i streck. Jag kände mig som en ny människa första natten han sov så bra.
Vi har även hunnit vara på dop i helgen. Johans kusinbarn har blivit döpt. Matilda Emilia fick hon heta. Matilda är tilltalsnamnet. Hon är född 2 oktober (tror jag) så hon är några veckor äldre än Emil. Men jag tror Emil kommer att växa ikapp henne. För han växer som bara den.
---------------------
BVC
Igår var vi på BVC för andra gången. Han äter bra!
Han väger så mycket som 3950 gram och är 53,5 cm lång. Jisses vad han växer snabbt. Det är lite läskigt tycker jag. Till och med BVC-sköterskan tycker det är häftigt. Han är ju trots allt 3 veckor tidig men det märks inte alls. Han är väldigt stark i nacken också. Han kan redan nu hålla upp huvudet lite lite grann och han vänder huvudet från den ena sidan till den andra. Spännande tycker jag. :)
-------------------
13 december, var dagen som Emil var beräknad till. Tänk att han kom redan 24 november. Tur var väl det för annars skulle han väl ha varit en bamse bebis. :)
Jag är så himla glad att jag slapp vänta men samtidigt undrar jag hur det känns att riktigt få börja räkna ner dagarna. :) Jaja.. vi ska väl ha fler barn och då kanske jag hinner börja räkna ner dagarna om jag nu tvärtis vill det. :)
---------------
Nej, nu ska jag ta och se om lilleman ska äta en gång till innan vi båda ska gå i säng för natten. Inatt ska Johan få prova ta han hela natten. Ska bli spännande att se hur det går. För Johan och Emil kommer det gå bra men jag undrar om jag kommer kunna sova. :) Jag återkommer när jag vet hur det gick.
Sov gott!
fredag 10 december 2010
Norsjö - Amning
Idag bär det av till Norsjö. Johan slutar kl 15.15 så när han kommer hem ska jag försöka vara färdig så vi kan åka direkt. Jag ska se om jag kanske hinner bada lillgrabben så han är någorlunda ren och fräsch när vi kommer hem.
Johans mamma bjuder på middag ikväll så det blir toppen. Äntligen ska Emil få träffa sin farmor! :)
Jag är lite nervös inför att åka hem faktiskt.. Det är många som vill träffa oss och det förstår jag och jag tycker dessutom att det är kul att visa upp grabben våran men det som känns jobbigt är det här med amningen. Vad ska jag göra om Emil blir hungrig när det är en massa folk på besök? Här hemma i Umeå så kan jag ju bara gå undan och stänga in mig i vårt sovrum men ja.. jag kan kanske göra det även hemma i Norsjö. Jag har inte kommit så långt att jag känner mig bekväm med att slänga fram tissarna inför vem som helst och vart som helst. Jag tycker faktiskt att det är ganska jobbigt det där med amningen. Jag tror att det som gör att jag tycker det är jobbigt är att jag inte bara kan slänga fram tissen utan jag måste dessutom krångla dit en sån där jäkla amningsnapp först.. för som jag kanske redan har berättat så har jag för platta tissevårtor för att Emil ska kunna ta ett ordentligt tag om tissen. Därför har jag sån där amningsnapp. Det är ju super smart att det finns men det är lite jobbigt. Jag måste alltid komma ihåg att ta med mig den där jäkla nappen för annars kan inte Emil få nån mat och det vore ju katastrof!
Nej.. nu ska jag sluta svamla om amningen och amningsnappen. Jag ska bada Emil och ta på rena kläder sen ska han få sig lite mat innan vi åker. Om jag har tur så hinner jag också duscha innan vi åker men vi får se hur det blir.
Ha en bra helg!
Johans mamma bjuder på middag ikväll så det blir toppen. Äntligen ska Emil få träffa sin farmor! :)
Jag är lite nervös inför att åka hem faktiskt.. Det är många som vill träffa oss och det förstår jag och jag tycker dessutom att det är kul att visa upp grabben våran men det som känns jobbigt är det här med amningen. Vad ska jag göra om Emil blir hungrig när det är en massa folk på besök? Här hemma i Umeå så kan jag ju bara gå undan och stänga in mig i vårt sovrum men ja.. jag kan kanske göra det även hemma i Norsjö. Jag har inte kommit så långt att jag känner mig bekväm med att slänga fram tissarna inför vem som helst och vart som helst. Jag tycker faktiskt att det är ganska jobbigt det där med amningen. Jag tror att det som gör att jag tycker det är jobbigt är att jag inte bara kan slänga fram tissen utan jag måste dessutom krångla dit en sån där jäkla amningsnapp först.. för som jag kanske redan har berättat så har jag för platta tissevårtor för att Emil ska kunna ta ett ordentligt tag om tissen. Därför har jag sån där amningsnapp. Det är ju super smart att det finns men det är lite jobbigt. Jag måste alltid komma ihåg att ta med mig den där jäkla nappen för annars kan inte Emil få nån mat och det vore ju katastrof!
Nej.. nu ska jag sluta svamla om amningen och amningsnappen. Jag ska bada Emil och ta på rena kläder sen ska han få sig lite mat innan vi åker. Om jag har tur så hinner jag också duscha innan vi åker men vi får se hur det blir.
Ha en bra helg!
torsdag 9 december 2010
sömn?
Sömn, vad är det för nånting?
Jag visste ju att jag skulle få sova lite men det är ändå jobbigt när man inte får sova när man vill. Det är riktigt tur att Emil är så fruktansvärt söt. Han är till och med söt när han är vaken kl 03.00 och skriker. :)
Tur att Johan är så himla duktig att han också hjälper till på natten.
Emil somnade igårkväll vid 23 efter att han ätit. Sen vaknade han vid 00 och skulle äta igen. Han somnade om efter maten och sov till 01 då det var dags för mat.. IGEN!! Tack och lov så somnade han om igen.. till kl 02.30.. Han fick mat och sen var han vaken till 04.30 eller nånting sånt.. (Det var Johan som hade hand om Emil den tiden så jag har inte riktigt koll på tiden där). Men jag tror att han var vaken två timmar och då var Emil hungrig igen så Johan gav han ersättning och sen somnade han äntligen. Men då kom Johan på att han kanske borde byta blöjan och det gick hur bra som helst.. Emil sov genom hela blöjbytet men då Johan la ner han i sängen så sov han bara ca 5 minuter och sen vaknade han. Då fick jag tillbaka min son. :) Jag gav han mat och sen provade jag lägga han i sin säng men det gick inte så då gick vi ut till vardagsrummet och såg prison break! Då somnade Emil på min mage och efter en stund så jag la han i vagnen och där sov han ändå till kl 09.00 i morse då han vaknade för att äta igen och sen somnade han om.. Han har sovit som en stock hela dagen med lite matpauser men det innebär att han kommer vara vaken inatt istället. Usch så jobbigt.. jag borde kanske sova en stund nu så jag orkar med natten.
I alla fall så tror jag att Emil har haft magknip inatt. Han har låtit så.. för han har legat och gnölat nästan hela tiden. Men jag tror det beror på det jag åt igår. Om jag har förstått det hela rätt så kan tomater göra att bebisen får ont i magen? Jag åt rätt så mycket tomater igår till lunch och till middag åt jag lite lite lite lök (typ en tesked) men det kanske räcker för att Emil ska få ont i magen av det? Jaja.. Det blir nog bra tillslut.
Nu ska jag lägga mig och vila en stund! Ska sen se om jag hinner dammsuga och plocka undan lite. Får ju nämligen besök av grannen imorgon. Vill ju gärna ha lite fräscht här hemma. :)
Ha en bra dag!
Jag visste ju att jag skulle få sova lite men det är ändå jobbigt när man inte får sova när man vill. Det är riktigt tur att Emil är så fruktansvärt söt. Han är till och med söt när han är vaken kl 03.00 och skriker. :)
Tur att Johan är så himla duktig att han också hjälper till på natten.
Emil somnade igårkväll vid 23 efter att han ätit. Sen vaknade han vid 00 och skulle äta igen. Han somnade om efter maten och sov till 01 då det var dags för mat.. IGEN!! Tack och lov så somnade han om igen.. till kl 02.30.. Han fick mat och sen var han vaken till 04.30 eller nånting sånt.. (Det var Johan som hade hand om Emil den tiden så jag har inte riktigt koll på tiden där). Men jag tror att han var vaken två timmar och då var Emil hungrig igen så Johan gav han ersättning och sen somnade han äntligen. Men då kom Johan på att han kanske borde byta blöjan och det gick hur bra som helst.. Emil sov genom hela blöjbytet men då Johan la ner han i sängen så sov han bara ca 5 minuter och sen vaknade han. Då fick jag tillbaka min son. :) Jag gav han mat och sen provade jag lägga han i sin säng men det gick inte så då gick vi ut till vardagsrummet och såg prison break! Då somnade Emil på min mage och efter en stund så jag la han i vagnen och där sov han ändå till kl 09.00 i morse då han vaknade för att äta igen och sen somnade han om.. Han har sovit som en stock hela dagen med lite matpauser men det innebär att han kommer vara vaken inatt istället. Usch så jobbigt.. jag borde kanske sova en stund nu så jag orkar med natten.
I alla fall så tror jag att Emil har haft magknip inatt. Han har låtit så.. för han har legat och gnölat nästan hela tiden. Men jag tror det beror på det jag åt igår. Om jag har förstått det hela rätt så kan tomater göra att bebisen får ont i magen? Jag åt rätt så mycket tomater igår till lunch och till middag åt jag lite lite lite lök (typ en tesked) men det kanske räcker för att Emil ska få ont i magen av det? Jaja.. Det blir nog bra tillslut.
Nu ska jag lägga mig och vila en stund! Ska sen se om jag hinner dammsuga och plocka undan lite. Får ju nämligen besök av grannen imorgon. Vill ju gärna ha lite fräscht här hemma. :)
Ha en bra dag!
tisdag 7 december 2010
Scrolla ner..
Om ni scrollar ner så hittar ni förlossningsberättelsen.
Jag vet inte varför den publiceras där nere på 1 december?
Jaja.. det spelar ingen roll. Den finns där i alla fall. :)
Jag vet inte varför den publiceras där nere på 1 december?
Jaja.. det spelar ingen roll. Den finns där i alla fall. :)
måndag 6 december 2010
BVC
BVC-sköterskan har varit på ett hembesök men då var det mer bara information till oss. T.ex om hur vi ska bada Emil och hur han ska ligga när han sover och såna saker. Det var faktiskt riktigt bra med lite mer information. Hon var här i en och en halv timme.
I alla fall så har vi varit på det första BVC besöket idag. Det kändes konstigt att sitta i väntrummet vi brukade sitta i när vi skulle på kontroll hos barnmorskan. Lyssna på bebisens hjärtljud och mäta magen och så.. idag hade vi bebisen --> Emil i babyskyddet. Han skulle vägas och mätas. Jag tror att det kommer bli en ganska stor grabb det här. Han väger 3570 gram och är 51,9 cm lång. Gu vad de växer fort! Jag blir ju rädd..
---------
Nu har jag suttit och skrivit ner hela förlossningen men jag tror att Johan måste få läsa igenom den först och se vad jag har glömt. Jag var ju hög på lustgas halva förlossningen så jag kommer inte riktigt ihåg. :)
Ha en bra dag!
I alla fall så har vi varit på det första BVC besöket idag. Det kändes konstigt att sitta i väntrummet vi brukade sitta i när vi skulle på kontroll hos barnmorskan. Lyssna på bebisens hjärtljud och mäta magen och så.. idag hade vi bebisen --> Emil i babyskyddet. Han skulle vägas och mätas. Jag tror att det kommer bli en ganska stor grabb det här. Han väger 3570 gram och är 51,9 cm lång. Gu vad de växer fort! Jag blir ju rädd..
---------
Nu har jag suttit och skrivit ner hela förlossningen men jag tror att Johan måste få läsa igenom den först och se vad jag har glömt. Jag var ju hög på lustgas halva förlossningen så jag kommer inte riktigt ihåg. :)
Ha en bra dag!
fredag 3 december 2010
Håller på
Ja.. jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Har ju massor jag skulle kunna skriva om.. Trots att vi knappt gör nånting på dagarna så känns det ändå som att jag inte hinner sitta vid datorn. Konstigt nog... för Emil äter, bajsar och sover ---> Än så länge. :)
-------
Jag har börjat skriva på förlossningsberättelsen men det är ju hemskt hur fort man börjar glömma! Så den ska jag försöka skynda mig att bli färdig med.
----------
Vi fick ju åka hem från bb i lördags. Det kan jag säga var otroligt skönt! Det var härligt att vara kvar på bb för där fick man hjälp bara man plingade på den röda knappen. :) Och tack och lov att vi var kvar på bb när Emil höll på skrämma livet ur sina föräldrar och mormor och morfar.
vi hade besök av mina föräldrar så vi satt och pratade medans Emil låg på sängen (på rygg) och sov. Helt plötsligt så vaknar Emil till och spyr. Han hade mycket fostervatten i lungorna så det var fostervatten han spydde och fostervatten är jätte segt och tjockt. Emil kunde inte få upp det där så när han försökte dra in luft gick det inte.. han blev jätte blå i ansiktet.. jag försökte akutlarma men det fungerade inte.. jag tryckte nog fel.. jag sprang ut i korridoren och skrek på hjälp. Då kom det två kvinnor och sprang.. de tog med sig Emil till akutrummet och han kunde då andas tillslut! Tack och lov! Fy tusan så hemskt! Det är det värsta jag har varit med om. Sen dess har han legat på sidan.. för vi blev så rädda! Men nu spyr han ju bara tissemjölk och det är ju lite bättre. :)
Jo.. vi fick ju som sagt åka hem från BB i lördags men precis när vi skulle åka hem så säger de att "visst ser han lite gul ut?" ehm.. jaha.. ja.. det kanske han gör.. så de tar ett sånt där billirubin test (ett test för att se om han har gulsot). Det visar 227 och det är inte nog högt för att han ska få sola (gränsen är 350 så han var ju ganska långt ifrån). Men däremot så måste vi komma in på söndag för att se så det inte har stigit.
På söndag åker vi tillbaka för att ta ett nytt test och då har det stigit till 320. De tycker det har stigit med så mycket på så kort tid att de ordinerar en solning. Det innebär att vi ska sova på sjukhuset en natt till.. synd bara att vi inte hade tänkt på att det kanske kunde bli så och därför hade vi inte med oss några nattkläder eller så. Hm.. typiskt! Jaja.. Emil får lägga sig och sola direkt och pappa får stanna med Emil medans mamma åker hem och hämtar lite extra kläder och så.
Emil solar hela natten och vi får åka hem dagen efter då testet visade 241. Men vi måste komma tillbaka på tisdagen för ett nytt test. På tisdag visar testet 286 (!) men det kunde visst vara så att det stiger igen efter solning och sen sjunker det.. så i onsdags var vi in på sjukhuset för ett sista test som visade att det hade sjunkit till 240. Det var skönt för nu slipper vi åka in varje dag och kolla om det blivit bra. Nu ska vi bara hålla koll så han inte blir dålig.
Men hittills har det bara blivit bättre. Han äter mycket bättre från tissen. Jag har haft lite problem med amningen då Emil inte tar ett ordentligt tag om tissevårtan. Men nu har det blivit riktigt bra faktiskt. Förmodligen är det för att han har blivit mycket piggare. :)
Sen så måste jag bara säga att jag känner mig som värsta mjölkkossan! Jag har massor med mjölk så han behöver då inte svälta. Han vägde ju 3395 gram när han föddes och när vi åkte hem hade han gått ner till 3275 gram vilket inte är speciellt mycket men i alla fall.. när vi sen vägde han i onsdags då vägde han hela 3409 gram! Han har redan passerat sin födelsevikt. Våran lillgrabb. :) Han äter så bra.
----------------
Ja.. jag skulle kunna fortsätta skriva men det får bli sen.. nu ska vi äta. :)
Ha en bra kväll och helg!
-------
Jag har börjat skriva på förlossningsberättelsen men det är ju hemskt hur fort man börjar glömma! Så den ska jag försöka skynda mig att bli färdig med.
----------
Vi fick ju åka hem från bb i lördags. Det kan jag säga var otroligt skönt! Det var härligt att vara kvar på bb för där fick man hjälp bara man plingade på den röda knappen. :) Och tack och lov att vi var kvar på bb när Emil höll på skrämma livet ur sina föräldrar och mormor och morfar.
vi hade besök av mina föräldrar så vi satt och pratade medans Emil låg på sängen (på rygg) och sov. Helt plötsligt så vaknar Emil till och spyr. Han hade mycket fostervatten i lungorna så det var fostervatten han spydde och fostervatten är jätte segt och tjockt. Emil kunde inte få upp det där så när han försökte dra in luft gick det inte.. han blev jätte blå i ansiktet.. jag försökte akutlarma men det fungerade inte.. jag tryckte nog fel.. jag sprang ut i korridoren och skrek på hjälp. Då kom det två kvinnor och sprang.. de tog med sig Emil till akutrummet och han kunde då andas tillslut! Tack och lov! Fy tusan så hemskt! Det är det värsta jag har varit med om. Sen dess har han legat på sidan.. för vi blev så rädda! Men nu spyr han ju bara tissemjölk och det är ju lite bättre. :)
Jo.. vi fick ju som sagt åka hem från BB i lördags men precis när vi skulle åka hem så säger de att "visst ser han lite gul ut?" ehm.. jaha.. ja.. det kanske han gör.. så de tar ett sånt där billirubin test (ett test för att se om han har gulsot). Det visar 227 och det är inte nog högt för att han ska få sola (gränsen är 350 så han var ju ganska långt ifrån). Men däremot så måste vi komma in på söndag för att se så det inte har stigit.
På söndag åker vi tillbaka för att ta ett nytt test och då har det stigit till 320. De tycker det har stigit med så mycket på så kort tid att de ordinerar en solning. Det innebär att vi ska sova på sjukhuset en natt till.. synd bara att vi inte hade tänkt på att det kanske kunde bli så och därför hade vi inte med oss några nattkläder eller så. Hm.. typiskt! Jaja.. Emil får lägga sig och sola direkt och pappa får stanna med Emil medans mamma åker hem och hämtar lite extra kläder och så.
Emil solar hela natten och vi får åka hem dagen efter då testet visade 241. Men vi måste komma tillbaka på tisdagen för ett nytt test. På tisdag visar testet 286 (!) men det kunde visst vara så att det stiger igen efter solning och sen sjunker det.. så i onsdags var vi in på sjukhuset för ett sista test som visade att det hade sjunkit till 240. Det var skönt för nu slipper vi åka in varje dag och kolla om det blivit bra. Nu ska vi bara hålla koll så han inte blir dålig.
Men hittills har det bara blivit bättre. Han äter mycket bättre från tissen. Jag har haft lite problem med amningen då Emil inte tar ett ordentligt tag om tissevårtan. Men nu har det blivit riktigt bra faktiskt. Förmodligen är det för att han har blivit mycket piggare. :)
Sen så måste jag bara säga att jag känner mig som värsta mjölkkossan! Jag har massor med mjölk så han behöver då inte svälta. Han vägde ju 3395 gram när han föddes och när vi åkte hem hade han gått ner till 3275 gram vilket inte är speciellt mycket men i alla fall.. när vi sen vägde han i onsdags då vägde han hela 3409 gram! Han har redan passerat sin födelsevikt. Våran lillgrabb. :) Han äter så bra.
----------------
Ja.. jag skulle kunna fortsätta skriva men det får bli sen.. nu ska vi äta. :)
Ha en bra kväll och helg!
onsdag 1 december 2010
Förlossningsberättelse
Nu ska jag försöka berätta hur förlossningen gick. Jag tar det från början även fast ni redan vet början. :)
24 November kl 01.45 vaknar jag av att jag tror att jag kissar ner mig. Pinsamt. Skyndar mig på toan och där kommer det mer.. blir osäker på om det är vattnet som går men jag tar trosskydd och lägger mig i sängen igen.. ligger där och funderar på om det var så att jag kissade ner mig eller om det faktiskt var vattnet som gick. Hm.. lite svårt att somna om.. då klockan blir halv tre ger jag upp och går på toan igen.. när jag drar ner trosorna så är det alldeles blött i trosorna. Shit.. jag ropar på Johan och han kommer, yrvaken, in på toan.. vi båda konstaterar att det måste vara vattnet som gått. Vi börjar fundera på vad som fattas i bb-väskan så jag skriver en lista på vad som fattas och Johan får packa väskan. Vi säger båda två att vi måste sova nu så vi orkar föda barn. Jahapp.. men hur lätt är det!! Vi ligger ganska länge i sängen innan jag ger upp.. jag sätter mig vid datorn och ja.. ni vet ju vad jag gjorde.. jag skrev ett inlägg här på bloggen. När jag hade skrivit färdigt i bloggen så ställer jag mig upp och då kommer det en flod! Det rann vatten efter benet. Wow.. Det är alltså på riktigt! Vi ska ha barn nu!
Klockan 04.00 ringer vi in till förlossningen för att höra vad de säger. Vi ska vara hemma så länge som möjligt. Jag frågar vad de tror om det där med att min mamma har haft tre snabba förlossningar.. kan det vara ärftligt? Ja, det kan vara ärftligt så vi skulle inte vänta till det var 3-4 minuter mellan värkarna (om det nu ens skulle komma igång) utan vi skulle komma när det var 5-6 minuter mellan värkarna. Om nu inte värkarna skulle komma igång så skulle vi bli igångsatta på torsdagen blev det sagt. I alla fall så kändes det bra att ha pratat med förlossningen. Vi bestämde oss för att fika. Om det nu skulle gå fort så hade vi då åtminstone fikat. :) När vi hade fikat så kunde vi sova ett par timmar.
Klockan 08.00 vaknar jag av att det är lite.. nånting i magen.. Sammandragningar/värkar?.. jag förstår ju att det är på G i alla fall..
Klockan 10.00 börjar jag ha regelbundna sammandragningar. Johan börjar vara lite nervös.. han tycker att vi ska åka in! :) Men det tycker inte jag.. jag sätter mig i badkaret och duschar. Det är skönt. Det hjälper mot det onda så jag sitter i duschen i ca en timme. Medan jag sitter i badkaret och duschar så packar Johan in våra väskor i bilen och bäddar med en plastpåse och handdukar på sätet där jag ska sitta. Jag vill ju inte söla ner bilsätet med massa fostervatten. :)
När jag har duschat färdigt så ringer vi till förlossningen igen (Johan tvingar mig :)) och de säger att vi ska äta lunch först och sen komma in. Jag kokar gröt och Johan steker ägg. Jag slevar i mig gröten mellan värkarna och Johan sitter bara bredvid och mår dåligt. Han hade nervösmage detta innebär för honom att han börjar må lite dåligt och då kan han inte äta. Han åt upp sitt ägg i alla fall. Jag hade inga problem med att äta. :) Däremot så ville jag inte åka in.. jag tyckte det kändes jobbigt.. då skulle de ju börja göra lite olika kontroller och så.. det kändes läskigt..
kl 13.05 åker vi från Hissjö. När vi har passerat Håkmark hamnar vi bakom en som kör 70 (!) på 90 sträckan så Johan kör lugnt och försiktigt. Det blir längre mellan värkarna men de blir kraftigare. Vi kommer tillslut fram till förlossningen. Johan parkerar precis utanför förlossningen och han tar med sig väskorna in. Vi blir mottagna av en barnmorska som heter Sara (vilket vackert namn) och hon var toppen bra. Trevlig och lugn! Vi fick ett rum där jag fick lägga mig på britsen och de kopplade CTG på magen. Bebisen hjärtljud låg på 135 och mitt låg på 85. Det kommer två värkar på 10 min. Allt såg bara bra ut. Barnmorskan föreslår att vi ska ta en promenad för att hoppas att det ska komma igång mer. Jag och Johan bestämmer oss för att gå ner till café kristallen så vi påbörjar vår promenad. Det går sakta men säkert. Jag har ganska tätt mellan värkarna. De kommer nog med 20-30 stegs mellanrum och de är ganska kraftiga, jag måste i alla fall stanna upp och grimasera och koncentrera mig på andningen. På ett ställe vi stannade passerade precis en äldre man och han undrade om vi behövde hjälp och om han skulle hämta en rullstol. :) "Nej tack, det går bara bra" Säger vi. Vi tar oss hela vägen till cafeterian och väl där så hänger jag på bänken där man beställer och försöker andas genom en värk samtidigt som jag ska försöka komma på vad jag vill fika. Vi köper en chokladboll som vi ska dela på och två festisar. Kassörskan tittar lite konstigt på mig innan hon inser att det är bebis på G. Hon frågar vad mer vi vill ha och att jag bara skulle säga vad jag var sugen på. jag stönade fram "pepparkakor!" då sa hon "här, ta några pepparkakor, du vet inte när du vill äta nästa gång!" så hon plockade ihop fyra pepparkakor som jag fick ----> Gratis! (de kostade egentligen typ 15 kr styck) :) Det var snällt. Vi tog med oss fikat upp på rummet. Jag klarade inte av att vara där nere längre.. det gjorde för ont! Vi tog oss sakta men säkert tillbaka till förlossningen. I vanliga fall skulle den där promenaden ha tagit kanske 3-5 minuter men för oss tog det typ 15-20 minuter.
När vi kommer tillbaka till förlossningen får jag beskriva hur vattnet såg ut och försöka avgöra ungefär hur mycket som kom ut. Hur lätt är det då. I alla fall så vill hon se och lukta på min binda för att avgöra om det verkligen var vattnet som gick. "varsågod" säger jag med värsta flinet. :) Tyvärr har det inte kommit så mycket i bindan så hon kunde inte riktigt avgöra om det var vattnet eller flytningar. Hon tar in en kollega (som ser ut som värsta surpuppan) som inte alls tycker att det luktar som fostervattnet.. det innebär att de måste göra gyn undersökning för att kunna avgöra om det är vattnet. Det kändes inte alls speciellt trevligt så jag klämmer fram lite tårar men sätter mig i gynstolen och tack och lov behövdes det inte mer än att jag satte mig i gynstolen för då började det rinna vatten. Jippie! :)
Sen får vi byta rum till en förlossningssal istället. Jag trodde att det skulle vara gott om plats inne på en riktigt förlossningssal men det visade sig att jag hade helt fel. Rummet var väldigt litet. Vet inte vad jag ska jämföra med men det var i alla fall litet, kanske 5x4 meter. Det fanns en toalett med dusch inne på rummet.
Värkarna börjar kännas ordentligt nu så jag sätter mig inne i duschen. Det var skönt ett tag men det hjälpte inte alls så bra. Det blir inte så länge tycker jag men Johan säger att det var typ en timme som jag sitter inne i duschen. När jag har duschat färdigt så får jag lägga mig på britsen och då kopplar de CTG igen.
Klockan 17:30 kollar Barnmorskan hur öppen jag är. Hela 3 cm.. "Åh, bara tre cm, då är det ju en hel evighet kvar innan bebisen kommer!!" I alla fall så frågar de om jag vill prova lustgasen. Jag är lite tveksam för jag är rädd att jag ska börja må dåligt och börja spy men jag bestämmer mig för att det är värt att chansa. Jag är lite för försiktig i början. Jag vågar inte riktigt andas in ordentligt. Men efter ett tag när värkarna börjar göra tillräckligt ont, så börjar jag andas ordentligt i den där masken. Jag blir lite yr och ögonen slutar kunna fokusera på en punkt så barnmorskan drar ner lustgasen till 25/75, tre fjärdedelar syre och en fjärdedel lustgas. Det blev bättre.
Johan är med mig hela tiden och försöker peppa mig för nu börjar jag tycka att det är ganska jobbigt, här ger jag upp för andra gången ungefär. Han försöker verkligen hjälpa till så gott han kan. Han masserar på ryggen när det kommer en värk och han kommer med uppmuntrande ord och han ger mig vatten och ja.. han är helt enkelt underbar!
Snart bestämmer barnmorskan att hon ska sätta en pulsmätare på bebisens huvud, det är inte heller behagligt. Samtidigt kollar barnmorskan hur öppen jag är och nu är det 5 cm öppet (kl 19:30). Wow.. det går framåt! :) men vad jag tänkte då var "VAFAN BARA 5 CM!! DÅ ÄR JU HÄLFTEN KVAR INNAN DET RIKTIGT JOBBIGA BÖRJAR!" jag ger upp för tredje gången. Johan försöker förklara för mig att det går precis lagom fort, en cm i timmen och det där, jag vill gråta och skrika men fortsätter kämpa. Det gör ont! jag förklara vänligt detta för både barnmorskan och Johan. Barnmorskan säger att det är bra och att det betyder att det händer grejer. Johan säger bara "jag tror dig."
Sedan kopplar de bort CTG-apparaten och jag får sätta mig på en sån där pilatusboll. Jag sitter där och guppar så bebisens huvud ska sjunka ner. Jag kommer inte ihåg hur länge jag guppade men det kändes inte som att det var så länge. Jag får tillslut lägga mig i sängen igen.
Jag andas på i den där lustgasen när värkarna kommer och Johan står bredvid och håller mig i handen. Klockan 21 är det skiftbyte så då får vi en ny barnmorska. Hon hette nånting som jag inte kommer ihåg vad.. men hon var finsk. Det kommer jag i alla fall ihåg. Jag pratade om idol med henne. Jag sa att jag tyckte det var synd att Elin åkte ut ur idol och det tyckte hon också. jag börjar vara rätt berusad vid det laget :)
För att bebisen ska sjunka ner bättre så får jag ställa mig på alla fyra i sängen. Jag lutar mot ryggstödet. Det hänger en blå boll där bakom sängen som jag står och tittar på. När jag andas in så blir den tom och när jag andas ut så fylls den med luft. Jag tittar på den och säger: "den gör precis som jag!". Då skrattar alla inne i rummet åt mig. Johan har sagt att jag var riktigt rolig ibland. Jag kommer ihåg att jag fick de där inne att skratta många gånger, tyvärr kommer varken jag eller Johan ihåg vad jag sa för kul. Jag hoppas att det ska komma nån gång så jag kan fylla på. :) När jag står så försöker de sätta en nål i handen på mig. Men jag har inte super duper synliga blodkärl så det är lite knepigt. De måste sticka mig flera gånger och det här är faktiskt enda gången som jag är lite elak med personalen. Då säger jag "Ska det vara så jävla svårt att sticka mig!". De får i alla fall dit nålen tillslut. När jag står så här känner jag bara hur jag vill börja trycka på men det får jag inte så jag ska försöka hålla emot. Jag får lägga mig på rygg och då kollar barnmorskan hur öppen jag är. 8 cm! detta var vid 20:15, 3 cm på 45 min! nu känns det bättre i själen men det gör faktiskt ännu ondare nu. Men bebisens huvud kan inte riktigt komma ner ordentligt för jag har fullt med kiss i blåsan.. Jag kan inte gå på toan så de måste tömma blåsan med en kateter. De försöker flera gånger men kan inte då bebisens huvud är mitt i vägen. Det får helt enkelt gå ändå. klockan 20:45 är jag 9 cm öppen egentligen säger de att jag är helt öppen men att det sitter kvar en liten kant (vet inte riktigt vad de menar men så sa de). Nu börjar de plocka fram lite olika saker. Lite handdukar och sånt.. Nu är det nära. Jag får ställa mig på alla fyra igen och när jag står så håller jag fram två fingrar och säger "bara två cm kvar" varje gång det kommer en värk. Jag måste försöka peppa mig själv.. för nu är det riktigt jäkla jobbigt! bebisens huvud ligger fortfarande för högt upp men barnmorskan säger att vi nog kan prova att börja krysta.
Jag får lägga mig på rygg igen för nu gäller det.. Värkarna har ändrat karaktär.. nu är det dags att börja krysta. Johan står på min vänstra sida och håller mig i handen. Fy så ont det gör! När de säger att jag ska ta i lite till så vill jag inte för det gör så jäkla ont. Men tillslut så tar jag i och "plopp" så var han ute (enligt Johan var det inte riktigt så det gick till).
Jag kommer inte riktigt ihåg hur och när saker och ting hände och i vilken ordning det hände och här på slutet så kommer jag knappt ihåg nånting. Johan har berättat att bebisens hjärtljud gick ner otäckt mycket och därför ville de ha ut bebisen fort. En barnmorska trycker på min mage och den andra gör ett klipp så bebisen ska kunna komma ut. Han hade navelsträngen runt halsen så det var därför som hjärtljuden gick ner. Sen så har Johan också berättat att barnmorskan sa att "nu kommer du att känna ett litet stick" och då skrek jag som attans. Det var då hon gjorde klippet. Tack och lov så visste jag inte det. Bebisen skrek direkt han kom ut så Johan tyckte det var skönt. Det tog nån minut innan jag insåg att bebisen skrek. :)
Vilken härlig känsla det var när de la upp bebisen på magen. Äntligen var förlossningen över och jag hade överlevt! Bebisen mådde också bra! :) När bebisen låg på min mage så fick pappa Johan klippa navelsträngen. Sen skulle bara moderkakan ut, jag fick en spruta med livmodersammandragande medicin och så sa barnmorskan bara "sådär då var den ute", jag märkte inte ens att moderkakan kom ut. Sedan var det dags att sy ihop klippet. Inte heller det trevligaste jag gjort men jag fick ju ha Emil på magen så det gick ganska bra, 3 inre och 6 yttre stygn.
Sedan tvättade de av Emil värsta blodet och Johan torkade mig i ansiktet där Emil hade legat och blodat ner mig :) Johan sa senare att han längtade tills vi fick duscha så att vi slutade lukta blod. Jag fick ju duscha av mig det värsta men då jag blev yr inne i duschen så avbröt vi duschningen och jag fick lägga mig i sängen igen. När vi alla lugnat oss en stund kom personalen in med förlossningsfika, jag åt som om det var mitt sista mål mat i livet. Johan åt en halv macka, han sa att han mådde illa och var för uppjagad (att det luktade en massa blod i rummet hjälpte nog inte heller till).
Jag tror att klockan var runt halv fyra på morgonen den 25 november som vi fick åka till BB. Där fick vi ett enkelrum, M. Det kändes så himla skönt att Johan fick stanna med mig och Emil. Jag hade nog börjat gråta ifall han inte hade fått stanna.
24 November kl 01.45 vaknar jag av att jag tror att jag kissar ner mig. Pinsamt. Skyndar mig på toan och där kommer det mer.. blir osäker på om det är vattnet som går men jag tar trosskydd och lägger mig i sängen igen.. ligger där och funderar på om det var så att jag kissade ner mig eller om det faktiskt var vattnet som gick. Hm.. lite svårt att somna om.. då klockan blir halv tre ger jag upp och går på toan igen.. när jag drar ner trosorna så är det alldeles blött i trosorna. Shit.. jag ropar på Johan och han kommer, yrvaken, in på toan.. vi båda konstaterar att det måste vara vattnet som gått. Vi börjar fundera på vad som fattas i bb-väskan så jag skriver en lista på vad som fattas och Johan får packa väskan. Vi säger båda två att vi måste sova nu så vi orkar föda barn. Jahapp.. men hur lätt är det!! Vi ligger ganska länge i sängen innan jag ger upp.. jag sätter mig vid datorn och ja.. ni vet ju vad jag gjorde.. jag skrev ett inlägg här på bloggen. När jag hade skrivit färdigt i bloggen så ställer jag mig upp och då kommer det en flod! Det rann vatten efter benet. Wow.. Det är alltså på riktigt! Vi ska ha barn nu!
Klockan 04.00 ringer vi in till förlossningen för att höra vad de säger. Vi ska vara hemma så länge som möjligt. Jag frågar vad de tror om det där med att min mamma har haft tre snabba förlossningar.. kan det vara ärftligt? Ja, det kan vara ärftligt så vi skulle inte vänta till det var 3-4 minuter mellan värkarna (om det nu ens skulle komma igång) utan vi skulle komma när det var 5-6 minuter mellan värkarna. Om nu inte värkarna skulle komma igång så skulle vi bli igångsatta på torsdagen blev det sagt. I alla fall så kändes det bra att ha pratat med förlossningen. Vi bestämde oss för att fika. Om det nu skulle gå fort så hade vi då åtminstone fikat. :) När vi hade fikat så kunde vi sova ett par timmar.
Klockan 08.00 vaknar jag av att det är lite.. nånting i magen.. Sammandragningar/värkar?.. jag förstår ju att det är på G i alla fall..
Klockan 10.00 börjar jag ha regelbundna sammandragningar. Johan börjar vara lite nervös.. han tycker att vi ska åka in! :) Men det tycker inte jag.. jag sätter mig i badkaret och duschar. Det är skönt. Det hjälper mot det onda så jag sitter i duschen i ca en timme. Medan jag sitter i badkaret och duschar så packar Johan in våra väskor i bilen och bäddar med en plastpåse och handdukar på sätet där jag ska sitta. Jag vill ju inte söla ner bilsätet med massa fostervatten. :)
När jag har duschat färdigt så ringer vi till förlossningen igen (Johan tvingar mig :)) och de säger att vi ska äta lunch först och sen komma in. Jag kokar gröt och Johan steker ägg. Jag slevar i mig gröten mellan värkarna och Johan sitter bara bredvid och mår dåligt. Han hade nervösmage detta innebär för honom att han börjar må lite dåligt och då kan han inte äta. Han åt upp sitt ägg i alla fall. Jag hade inga problem med att äta. :) Däremot så ville jag inte åka in.. jag tyckte det kändes jobbigt.. då skulle de ju börja göra lite olika kontroller och så.. det kändes läskigt..
kl 13.05 åker vi från Hissjö. När vi har passerat Håkmark hamnar vi bakom en som kör 70 (!) på 90 sträckan så Johan kör lugnt och försiktigt. Det blir längre mellan värkarna men de blir kraftigare. Vi kommer tillslut fram till förlossningen. Johan parkerar precis utanför förlossningen och han tar med sig väskorna in. Vi blir mottagna av en barnmorska som heter Sara (vilket vackert namn) och hon var toppen bra. Trevlig och lugn! Vi fick ett rum där jag fick lägga mig på britsen och de kopplade CTG på magen. Bebisen hjärtljud låg på 135 och mitt låg på 85. Det kommer två värkar på 10 min. Allt såg bara bra ut. Barnmorskan föreslår att vi ska ta en promenad för att hoppas att det ska komma igång mer. Jag och Johan bestämmer oss för att gå ner till café kristallen så vi påbörjar vår promenad. Det går sakta men säkert. Jag har ganska tätt mellan värkarna. De kommer nog med 20-30 stegs mellanrum och de är ganska kraftiga, jag måste i alla fall stanna upp och grimasera och koncentrera mig på andningen. På ett ställe vi stannade passerade precis en äldre man och han undrade om vi behövde hjälp och om han skulle hämta en rullstol. :) "Nej tack, det går bara bra" Säger vi. Vi tar oss hela vägen till cafeterian och väl där så hänger jag på bänken där man beställer och försöker andas genom en värk samtidigt som jag ska försöka komma på vad jag vill fika. Vi köper en chokladboll som vi ska dela på och två festisar. Kassörskan tittar lite konstigt på mig innan hon inser att det är bebis på G. Hon frågar vad mer vi vill ha och att jag bara skulle säga vad jag var sugen på. jag stönade fram "pepparkakor!" då sa hon "här, ta några pepparkakor, du vet inte när du vill äta nästa gång!" så hon plockade ihop fyra pepparkakor som jag fick ----> Gratis! (de kostade egentligen typ 15 kr styck) :) Det var snällt. Vi tog med oss fikat upp på rummet. Jag klarade inte av att vara där nere längre.. det gjorde för ont! Vi tog oss sakta men säkert tillbaka till förlossningen. I vanliga fall skulle den där promenaden ha tagit kanske 3-5 minuter men för oss tog det typ 15-20 minuter.
När vi kommer tillbaka till förlossningen får jag beskriva hur vattnet såg ut och försöka avgöra ungefär hur mycket som kom ut. Hur lätt är det då. I alla fall så vill hon se och lukta på min binda för att avgöra om det verkligen var vattnet som gick. "varsågod" säger jag med värsta flinet. :) Tyvärr har det inte kommit så mycket i bindan så hon kunde inte riktigt avgöra om det var vattnet eller flytningar. Hon tar in en kollega (som ser ut som värsta surpuppan) som inte alls tycker att det luktar som fostervattnet.. det innebär att de måste göra gyn undersökning för att kunna avgöra om det är vattnet. Det kändes inte alls speciellt trevligt så jag klämmer fram lite tårar men sätter mig i gynstolen och tack och lov behövdes det inte mer än att jag satte mig i gynstolen för då började det rinna vatten. Jippie! :)
Sen får vi byta rum till en förlossningssal istället. Jag trodde att det skulle vara gott om plats inne på en riktigt förlossningssal men det visade sig att jag hade helt fel. Rummet var väldigt litet. Vet inte vad jag ska jämföra med men det var i alla fall litet, kanske 5x4 meter. Det fanns en toalett med dusch inne på rummet.
Värkarna börjar kännas ordentligt nu så jag sätter mig inne i duschen. Det var skönt ett tag men det hjälpte inte alls så bra. Det blir inte så länge tycker jag men Johan säger att det var typ en timme som jag sitter inne i duschen. När jag har duschat färdigt så får jag lägga mig på britsen och då kopplar de CTG igen.
Klockan 17:30 kollar Barnmorskan hur öppen jag är. Hela 3 cm.. "Åh, bara tre cm, då är det ju en hel evighet kvar innan bebisen kommer!!" I alla fall så frågar de om jag vill prova lustgasen. Jag är lite tveksam för jag är rädd att jag ska börja må dåligt och börja spy men jag bestämmer mig för att det är värt att chansa. Jag är lite för försiktig i början. Jag vågar inte riktigt andas in ordentligt. Men efter ett tag när värkarna börjar göra tillräckligt ont, så börjar jag andas ordentligt i den där masken. Jag blir lite yr och ögonen slutar kunna fokusera på en punkt så barnmorskan drar ner lustgasen till 25/75, tre fjärdedelar syre och en fjärdedel lustgas. Det blev bättre.
Johan är med mig hela tiden och försöker peppa mig för nu börjar jag tycka att det är ganska jobbigt, här ger jag upp för andra gången ungefär. Han försöker verkligen hjälpa till så gott han kan. Han masserar på ryggen när det kommer en värk och han kommer med uppmuntrande ord och han ger mig vatten och ja.. han är helt enkelt underbar!
Snart bestämmer barnmorskan att hon ska sätta en pulsmätare på bebisens huvud, det är inte heller behagligt. Samtidigt kollar barnmorskan hur öppen jag är och nu är det 5 cm öppet (kl 19:30). Wow.. det går framåt! :) men vad jag tänkte då var "VAFAN BARA 5 CM!! DÅ ÄR JU HÄLFTEN KVAR INNAN DET RIKTIGT JOBBIGA BÖRJAR!" jag ger upp för tredje gången. Johan försöker förklara för mig att det går precis lagom fort, en cm i timmen och det där, jag vill gråta och skrika men fortsätter kämpa. Det gör ont! jag förklara vänligt detta för både barnmorskan och Johan. Barnmorskan säger att det är bra och att det betyder att det händer grejer. Johan säger bara "jag tror dig."
Sedan kopplar de bort CTG-apparaten och jag får sätta mig på en sån där pilatusboll. Jag sitter där och guppar så bebisens huvud ska sjunka ner. Jag kommer inte ihåg hur länge jag guppade men det kändes inte som att det var så länge. Jag får tillslut lägga mig i sängen igen.
Jag andas på i den där lustgasen när värkarna kommer och Johan står bredvid och håller mig i handen. Klockan 21 är det skiftbyte så då får vi en ny barnmorska. Hon hette nånting som jag inte kommer ihåg vad.. men hon var finsk. Det kommer jag i alla fall ihåg. Jag pratade om idol med henne. Jag sa att jag tyckte det var synd att Elin åkte ut ur idol och det tyckte hon också. jag börjar vara rätt berusad vid det laget :)
För att bebisen ska sjunka ner bättre så får jag ställa mig på alla fyra i sängen. Jag lutar mot ryggstödet. Det hänger en blå boll där bakom sängen som jag står och tittar på. När jag andas in så blir den tom och när jag andas ut så fylls den med luft. Jag tittar på den och säger: "den gör precis som jag!". Då skrattar alla inne i rummet åt mig. Johan har sagt att jag var riktigt rolig ibland. Jag kommer ihåg att jag fick de där inne att skratta många gånger, tyvärr kommer varken jag eller Johan ihåg vad jag sa för kul. Jag hoppas att det ska komma nån gång så jag kan fylla på. :) När jag står så försöker de sätta en nål i handen på mig. Men jag har inte super duper synliga blodkärl så det är lite knepigt. De måste sticka mig flera gånger och det här är faktiskt enda gången som jag är lite elak med personalen. Då säger jag "Ska det vara så jävla svårt att sticka mig!". De får i alla fall dit nålen tillslut. När jag står så här känner jag bara hur jag vill börja trycka på men det får jag inte så jag ska försöka hålla emot. Jag får lägga mig på rygg och då kollar barnmorskan hur öppen jag är. 8 cm! detta var vid 20:15, 3 cm på 45 min! nu känns det bättre i själen men det gör faktiskt ännu ondare nu. Men bebisens huvud kan inte riktigt komma ner ordentligt för jag har fullt med kiss i blåsan.. Jag kan inte gå på toan så de måste tömma blåsan med en kateter. De försöker flera gånger men kan inte då bebisens huvud är mitt i vägen. Det får helt enkelt gå ändå. klockan 20:45 är jag 9 cm öppen egentligen säger de att jag är helt öppen men att det sitter kvar en liten kant (vet inte riktigt vad de menar men så sa de). Nu börjar de plocka fram lite olika saker. Lite handdukar och sånt.. Nu är det nära. Jag får ställa mig på alla fyra igen och när jag står så håller jag fram två fingrar och säger "bara två cm kvar" varje gång det kommer en värk. Jag måste försöka peppa mig själv.. för nu är det riktigt jäkla jobbigt! bebisens huvud ligger fortfarande för högt upp men barnmorskan säger att vi nog kan prova att börja krysta.
Jag får lägga mig på rygg igen för nu gäller det.. Värkarna har ändrat karaktär.. nu är det dags att börja krysta. Johan står på min vänstra sida och håller mig i handen. Fy så ont det gör! När de säger att jag ska ta i lite till så vill jag inte för det gör så jäkla ont. Men tillslut så tar jag i och "plopp" så var han ute (enligt Johan var det inte riktigt så det gick till).
Jag kommer inte riktigt ihåg hur och när saker och ting hände och i vilken ordning det hände och här på slutet så kommer jag knappt ihåg nånting. Johan har berättat att bebisens hjärtljud gick ner otäckt mycket och därför ville de ha ut bebisen fort. En barnmorska trycker på min mage och den andra gör ett klipp så bebisen ska kunna komma ut. Han hade navelsträngen runt halsen så det var därför som hjärtljuden gick ner. Sen så har Johan också berättat att barnmorskan sa att "nu kommer du att känna ett litet stick" och då skrek jag som attans. Det var då hon gjorde klippet. Tack och lov så visste jag inte det. Bebisen skrek direkt han kom ut så Johan tyckte det var skönt. Det tog nån minut innan jag insåg att bebisen skrek. :)
Vilken härlig känsla det var när de la upp bebisen på magen. Äntligen var förlossningen över och jag hade överlevt! Bebisen mådde också bra! :) När bebisen låg på min mage så fick pappa Johan klippa navelsträngen. Sen skulle bara moderkakan ut, jag fick en spruta med livmodersammandragande medicin och så sa barnmorskan bara "sådär då var den ute", jag märkte inte ens att moderkakan kom ut. Sedan var det dags att sy ihop klippet. Inte heller det trevligaste jag gjort men jag fick ju ha Emil på magen så det gick ganska bra, 3 inre och 6 yttre stygn.
Sedan tvättade de av Emil värsta blodet och Johan torkade mig i ansiktet där Emil hade legat och blodat ner mig :) Johan sa senare att han längtade tills vi fick duscha så att vi slutade lukta blod. Jag fick ju duscha av mig det värsta men då jag blev yr inne i duschen så avbröt vi duschningen och jag fick lägga mig i sängen igen. När vi alla lugnat oss en stund kom personalen in med förlossningsfika, jag åt som om det var mitt sista mål mat i livet. Johan åt en halv macka, han sa att han mådde illa och var för uppjagad (att det luktade en massa blod i rummet hjälpte nog inte heller till).
Jag tror att klockan var runt halv fyra på morgonen den 25 november som vi fick åka till BB. Där fick vi ett enkelrum, M. Det kändes så himla skönt att Johan fick stanna med mig och Emil. Jag hade nog börjat gråta ifall han inte hade fått stanna.
-------------
Det här är vår (min, Johan och Emils) förlossningsberättelse.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)