Ja, ni vet ju redan att jag läser en massa bloggar.. nu ikväll så gick jag in på en utav de. Det här är också en blogg om ett par som länge länge försökt få barn och nu har de äntligen fått sin efterlängtade bebis. Bebisen lever och mår bara bra men det som är så hemskt är mammans förlossningsberättelse. Här kommer länken till hennes berättelse:
http://familjonskas.blogg.se/2010/november/utkast-nov-15-2010.html#comment
Mamman var nog inställd på att få sin drömförlossning men tyvärr blev det inte riktigt så... Det hela slutade med kejsarsnitt och just att få läsa om hur hon upplevde kejsarsnittet var inte alls vad jag borde ha läst.. men nu har jag läst och tack och lov att jag också har läst en annan förlossningsberättelse som slutade med kejsarsnitt men den mamman upplevde det inte alls på samma sätt som den här mamman. Huvva.. säger jag bara. Jag hoppas jag slipper kejsarsnitt men om det behövs för att bebisen inte mår bra så får det bli så. Bara bebisen mår bra när den kommer ut!
Ni får ursäkta om jag skriver lite virrigt.. men klockan håller på vara mycket nu. :)
Nu ska vi nog ta och gå i säng så vi orkar med en dag på stan imorgon.
Sov gott!
3 kommentarer:
Jag gjorde som sagt ett akut kejsarsnitt när vi fick William.
Läste igenom den andra tjejens berättelse, och självklart är det säkert många detaljer som utelämnats, för man kan ju inte skriva allt :)
Men det jag tänkte på flera ställen var "Varför säger hon inte vad hon egentligen känner?". Då skulle hon förhoppningsvis blivit bemött annorlunda av personalen, fått mer stöd och fått hjälp av psykolog efteråt för att bearbeta (den för henne traumatiska) händelsen.
Intrycket man fick var att hon från själva kejsarsnittet och tills de åkte hem spelade en roll, låtsades att hon mådde bra, när hon uppenbart inte gjorde det! Personalen kan ju tyvärr inte vara tankeläsare, om man själv väljer att ingenting säga.
Men det är ju lätt för mig att säga som inte var där och då. Vad vet jag egentligen? :)
Självklart tycker jag väldigt synd om henne som upplevde allt med kejsarsnittet så hemskt!
Jag tror och hoppas hur som helst att det kommer gå bra för dig, bebisen och Johan, oavsett om det blir en naturlig förlossning eller kejsarsnitt.
Om det känns jobbigt för dig också med tanken på eventuellt kejsarsnitt tycker jag absolut att du ska läsa fler förlossningsberättelser med kejsarsnitt :)
Och var inte rädd för att fråga, fråga, fråga personalen hela tiden!
http://www.familjeliv.se/Bloggar-3-52/b43982.html
Ja precis.. det var faktiskt din berättelse jag syftade på. :)
Jag och Johan satt och diskuterade den här berättelsen igår och kom som fram till att visst så blev hon kanske lite dåligt bemött sådär i början men sen när det väl blev bestämt att det skulle bli kejsarsnitt så verkar hon ha fått panik och helt stängt av. Hon slutade helt enkelt lyssna, hon VILLE inte lyssna.. men nu är det ju som du säger, det är svårt för oss att veta. Och ja.. hon skulle kanske ha berättat mer hur hon verkligen kände och förklarat istället för att bara skrika och bli helt hysterisk.
Jag tycker också väldigt synd om henne som upplevde det så traumatiskt. Om det blir bebis nån mer gång så hoppas jag det blir en mer positiv upplevelse för henne oavsett om det blir vaginal förlossning eller kejsarsnitt.
Jag hoppas och tror också att det kommer att gå bra oavsett hur det blir. Så länge jag har Johan med mig hela tiden så tror jag att det ordnar sig. :)
Tack snälla Jenny för att du läser och kommenterar. Du kommer med så kloka ord! :)
Måste bara säga att jag har läst berättelsen som du skickade och den var hur fin som helst. Jag tror att det oftast blir sådär bra ifall mamman och pappan bara kan försöka ta det lugnt och våga fråga personalen om de är osäkra när det är nånting.
Tack för den berättelsen. Måste söka fler bra berättelser. :)
Skicka en kommentar