Jag är inne i en dålig period, allt känns tungt, jobbigt och besvärligt. Jag känner mig arg och ledsen hela tiden, vill att det ska gå över snart. Det går ut över Johan och han förtjänar det väldigt sällan.
Jag antar att det är stressen över att flytta till Umeå själv, utan mina favoriter, som smyger fram ibland. Det är ju bara två månader men ändå... hur ska jag klara mig utan lilleman framförallt? Det kommer bli jobbigt, tänk om han glömmer av mig eller slutar älska mig?
Usch vad jag hatar när det känns så här... kan komma på massor med saker som jag känner mig ledsen och arg för men det tänker jag inte göra här.
Lillan (vi kallar bebisen för lillan och hon men vi har ingen aning om det är en hon) sparkar hejvilt, hon tycker nog att jag ska sluta grubbla på en massa dumheter och istället lägga mig och sova. Hon har förmodligen helt rätt.
Sov gott!
2 kommentarer:
Oj vad jobbigt att tänka så,minns när jag precis fått Wilmer och Rasmus for till Morfar över helgen,då kände jag precis som du eller nästan iaf, typ ''tänk om rasmus tror att jag bytt bort honom nu'' tänkt om rasmus tror att jag inte älskar honom längre'' osv osv.. Men han kommer inte sluta älska dig och han kommer definitivt inte att glömma bort dig,han kommer ha skitkul med pappa sin hela tiden och kommer knappt tänka på att du är borta :) Hoppas dom känslorna försvinner nu och att du börjar se något positivt i det hela :) På tal om ''hon'' och ''han'' , jag kallade Lilly för ''han'' i magen hela tiden,var döds säker på en kille :P säger fortfarande ''han och gubben'' lite då och då :P
Jobbigt med sånna perioder!
Emil kommer inte glömma bort eller sluta älska dig, men det är ju lätt att man får sånna tankar ändå. Särskilt när man inte mår så bra.
KRAMAR till dig!
Skicka en kommentar