Att vara gravid är verkligen underbart och mysigt MEN det är rätt jobbigt också, både fysiskt och psykiskt.
När det gäller det fysiska så antar jag att jag inte behöver förklara på vilket sätt det är jobbigt.
Men psykiskt, första graviditeten känns som en Peace of cake jämfört med den här. Då kunde jag bara fokusera på bebisen i magen och jag kunde vila när jag ville det, sova hur länge som helst på morgonen. Nu ska jag försöka ta hand om min första älskling som behöver aktiveras på dagarna. Men med den här kulan som jag har, värken i ljumsken och den falska ischiasen så är det banne mig inte enkelt. Jag kan knappt ta på mig skorna, vinterjackan håller på vara för liten, jag får ont i svanken av att diska, jag får ont av att lyfta Emil upp och ner från t.ex skötbordet eller hans matstol... Jag känner mig så fruktansvärt dålig, jag vill vara den där supermamman som hinner leka och busa med barnet och som sen hinner städa och hålla rent och snyggt i huset. Sen hinner hon såklart med att göra lyxmiddag varje dag!!
Nej, istället ligger jag i soffan hela dagarna och tittar på Greys eller egentligen brukar Emil få välja vad vi ska se. Alltså blir det bilar 2... Det blir en del tvtittande för lilleman. Tack och lov har ju Johan varit hemma nu i tre veckor men hans chef kommer hem imorgon så har de bara fått in mer jobb på fabriken ska han väl antagligen jobba nästa vecka. Känns lite sådär faktiskt... Jag hoppas bebisen kommer imorgon eller på lördag. Då kan vi föda i Umeå!
Vi åker nämligen till Umeå imorgon, ska träffa barnmorskan. Håll tummarna för att det blir sista gången! Sen ska jag åka till morbror och sova där och Johan ska träffa sina kompisar för de ska ut, Johan får dock hålla sig nykter! :-)
Nu får ni ju inte tro att jag inte vill ha den här bebisen i magen eller att jag inte vill ha Emil för jag vill ha båda två! Emil är det absolut finaste jag har och jag kan inte tänka mig att hans syskon kommer vara nåt annat! Jag längtar bara efter att få kunna leka med Emil igen och inte vara den där tråkiga mamman som sitter inne jämt. Sen är jag ju sjukt nyfiken på vem det är som gömmer sig i min mage, blir det en lillasyster eller lillebror? Åh, vad det är spännande!
Och ännu en gång har jag lyckats med att skriva ett förmodligen ganska rörigt inlägg men jag hoppas ni förstår hur jag menar i alla fall.
Ha en bra kväll!
6 kommentarer:
Å vad jag känner igen mig :) Speciellt med Wilmer i magen,och jag minns så väl när Wilmer kom ut så tyckte jag så ''synd'' om Rasmus som inte fick någon uppmärksamhet . Tror det är vanligt det du känner och jag förstår helt och hållet din poäng i det hela !:)
Blir det Umeå du föder i annars också eller vart blir det när man bor i Norsjö? :)
Det är bara 8 mil till Skellefteå och Lycksele så det blir någon av de. Förmodligen Lycksele. :-)
Vi vill ju helst föda här i Umeå men det blir för långt att åka, är 16 mil enkel väg. :-)
Oj, så jag känner igen mig! Så tror jag att de flesta flerbarnsmammorna känner faktiskt, du är inte ensam! :)
Sv: Det ska bli FANTASTISKT att åka iväg, längtar som bara den..Förstår att du inte är sugen att haka på ;)
Jag tror att det kommer gå bra att kombinera allergierna, bara man kommer in i det. Dock är det ju bara en begränsad tid, så länge som jag ammar, så det ska nog gå bra att leva på kött och potatis :D
Lycka till nu när det bär av för förlossningen! :)
Även fast jag egentligen vet att jag inte är ensam om att känna så här är det ändå skönt att få höra att fler kände/känner samma sak.
Jag tror att det kommer gå bra med lillan och Emil men att det kan ta ett tag innan man kommer in i det.
Och sen vill jag tacka för att ni orkar slänga iväg en kommentar, jag vet dock att en del av er inte kan kommentera.
Vad skönt att du förstår vad jag skrivit! Haha
Även fast jag vet innerst inne att många känner så här så är det ändå skönt att höra att man inte själv. :)
Skicka en kommentar