MBK - Tuk Tuk - Chin Jewelry CO. Ltd

Vilken dag, herregud!

Jag började dagen kl 08.00 då min väckarklocka ringde. Satte mig vid datorn för att kolla vad jag skulle hitta på för kul idag. Bestämde mig för att besöka en park som ska finnas inte så långt härifrån. Då min telefon verkar ha problem med internet så kunde jag inte söka åt kartan på telefonen och bara printscreena, jag fotade istället dataskärmen så jag skulle ha någonting att gå efter i alla fall. Klädde på mig och gick ner för att äta frukost. Idag bjöds det på glasnudlar med någonting som såg ut som köttfärs. Det var i alla fall väldigt gott!

När jag fikat färdigt började jag min vandring. Jag gick efter den stora vägen som jag gått efter alla andra gånger. Svängde sen in på en gata där jag trodde att parken skulle ligga.. vet inte om det var parken jag såg på andra sidan muren men precis som ni hör så var det en mur runt allt så jag har ingen aning. Jag orkade i alla fall inte undersöka saken närmare. Jag kom till en återvändsgränd inne på den gatan så jag vände om och gick till den stora vägen igen. Tog höger och tänkte att jag skulle fortsätta en bit till. Kom till en galleria där jag började med att äta en smoothie som mest troligt  bara bestod av is, i alla fall 70 % is. Vilket var väldigt synd då smaken var god förutom all is. Var mer lik en Slush skulle jag säga. Efter denna "smoothie" frös jag så mycket att jag gick ut igen och fortsatte min vandring uppåt, eller vad man ska säga. Jag passerade en marknad och kom sen till en ännu större galleria. Självklart var jag tvungen att gå in och kolla även där men självklart började shoppingfingrarna vakna till liv. Började med att köpa presenter till några av mina familjemedlemmar och sen ett par jeans till mig själv. Här tyckte jag att det fick vara nog shoppat här inne, måste ju spara lite pengar i alla fall..

Min iskalla smoothie.

Trafiken i Thailand är.. ja.. vad säger man? Rörig?

Inte var jag redo att gå hem redan, nej.. jag promenerade vidare och fick se en karta. Jag är ju jättenära MBK, alltså en jättejättestor galleria, över 2000 butiker (om jag inte är helt ute och cyklar nu)! Trots att jag vet att jag ska dit i morgon så tänkte jag att.. "wow, den måste jag ju gå till". Jag fortsatte promenera, passerade polisstationen precis enligt planen. Stannade precis bredvid ännu en liten marknad och även universitetet som jag visste att jag skulle passera, plockade ändå upp telefonen för att kolla på kartan lite för att säkerställa att jag var rätt.

Jag såg nog väldigt förvirrad ut för en kvinna kommer fram till mig och frågar vart jag ska. Svarar såklart MBK och hon frågar vad jag vill köpa. Ja.. men kläder typ?
 Kvinnan: "Aha, you should go to MBK och någonting jag inte kommer ihåg namnet på, It´s very cheap there"
S: "Okey, cheap sounds good, can i walk to MBK?"
Kvinnan. "oh.. no no no.. not walk, to far! you take a Tuk-Tuk, only 30 baht!"

Hoppsan, helt plötsligt sitter jag på en tuktuk!

Okey, så helt plötsligt satt jag på en tuk-tuk på väg till nåt ställe på MBK där de säljer billiga kläder.. Hm, när vi kom fram så parkerar tuktuken precis utanför butiken. En otroligt fin butik där de SYR upp kläderna så de ska passa MIG. Jisses, jag måste ju se rik ut om hon tyckte detta var billigt. Jag hann ju såklart öppna dörren innan jag förstår att jag inte alls hade tänkt mig detta. Självklart stod det ett gäng säljsugna killar där innanför dörren. Den ena killen börjar direkt försöka sälja kläder till mig. Jag tackar vänligt nej och går ut igen.

Tuktuken sitter kvar och väntar på mig, han tittar på mig lite förskräckt och undrar om det blev fel. Ehm.. nja.. det var väl inte riktigt vad jag tänkte mig så han frågar vad jag vill göra. Shopping, market, floating market... osv.

Ja men du, floating market vill jag såklart göra. Hoppar upp på tuktuken igen och vi "räjsar" vidare. Behöver jag ens säga att jag är vilsen nu? I alla fall så kommer jag fram till stället där båtarna går ifrån. Jag betalar 1200 baht och får åka ensam i en stor båt. Det är faktiskt riktigt trevligt och trots att båtarna ser ut att kunna tippa när som helst går de väldigt stabilt måste jag säga. Vi åker efter kanalen och svänger efter en bit in på en annan kanal. Där står det massor med hus efter hela kanalen. Husen är byggda precis längst ut på muren. Sen har de byggt till en liten "uteplats" eller vad man ska kalla det och den står i vattnet. Denna uteplats ser inte alls särskilt stabil ut, brädorna är helt gröna och ser ut att vilja ge upp nr som helst. Vilket är lite läskigt när vissa hus dessutom är byggda i vattnet!

I båten och redo för att besöka the floating market.

Helt otroligt att husen fortfarande står upp.. och att det faktiskt bor folk i dessa hus! 

Vi åker genom denna kanal tills vi kommer fram till ett ställe där det är en pytteliten marknad. Typ två båtar, den ena båten kommer fram till mig och vill såklart sälja allt möjligt han har i sin båt till mig. Bland annat har han små och lite större elefanter som han vill sälja. Jag har länge suktat efter just en sån elefant så jag frågar vad han vill ha. Den stora ville han ha 500 baht för och den lilla 350 för. Jag hade inte så mycket pengar i min plånbok så jag säger det. Då är han snabb på säga, "okey, okey.. you can have both för 300 baht!" Wow, det kunde jag såklart inte motstå trots att jag då bara hade ca 50 baht kvar.. hoppsan.. hur tänkte jag nu?

I alla fall så vänder vi om och åker ut till den stora kanalen igen. Vi åker dock åt det andra hållet och jag blir avsläppt på ett ställe där. Självklart var det marknad där också men jag hade ju som lite pengar så jag var så illa tvungen att behärska mig. Taxichaufförerna vill hemskt gärna köra hem mig till hotellet igen för 400 baht. Jag försöker förklara att jag behöver en bankomat, jag har slut pengar i börsen. De skrattar åt mig när jag visar mina tre kassar med det jag redan handlat plus min tomma börs.

Det är små marknader lite överallt

Än känner jag mig inte orolig, dessa ATM maskiner (alltså bankomater) finns överallt.så jag börjar promenera längs med vägen och marknaden. Efter ett tag frågar ännu en kille vart jag ska och jag säger att jag söker en ATM maskin för att kunna ta ut pengar. Denna kille är jättetrevlig och frågar lite allmänna frågor sådär. Han hjälper mig med en tuk-tuk som ska skjutsa mig till en ATM-maskin, sen till "big Buddah", sen till nåt ställe där tuktuken får en gratis tankning av tuktuken om jag går in och kollar i butiken där i närheten i ca 10 minuter, sen skjutsar han mig till en annan butik med juveler och sen till skytrain så jag kan åka hem till rätt kvarter. Ja men det låter ju riktigt bra för endast 100 baht. Vi kör på det! Jag hoppas ännu en gång upp på en tuk-tuk. Denna chaufför är lite äldre men kan hyfsat bra engelska och han kör som folk. Vi åker först så jag kan hämta ut en slant, sen åker vi till "big Buddah".

"Big Buddah" var ju väldigt stor men tråkigt att de har satt upp nå sorts tält precis nere vid hans fötter så när man ska fota honom blir det ju inte en sån där superfin bild precis. I alla fall så förstod jag även grejen med att de klämmer in 4-5 små fåglar i en bur/kub om ca 20*20*20  cm, man kunde köpa dessa fåglar i bur för 90-100 baht. Sen skulle man släppa fåglarna fria där vid templet, detta ska då innebära tur och evig lycka. Jag köpte en bur med fåglar för att jag tyckte så synd om de som satt instängda i en så liten bur.

När jag sen tittat färdigt åkte vi vidare till stället med juveler, jag måste ännu en gång ha sett rik ut. Det var ett väldigt fint ställe med oändligt med juveler! Jag gick runt och kikade på dessa juveler och hela tiden följde 2-3 stycken säljare med mig. Till slut säger en av säljarna, en äldre herre, "do you want to buy anything from here now?" Nej, säger jag. Jag tittar bara den här gången. "Okey, then you can go to the souveniershop. We don´t want to waste your time!"..

Ehm, okey.. säger man verkligen så? Det kändes inte som att han sa det på ett vänligt sätt. Mer som att jag slösade på HANS tid. Jaja, de hade väldigt fina saker i sin souvenirshop! Jag hittade massor med kul där, kan dock inte berätta vad då det mesta är presenter till familjen, åter igen.

Jahapp, hoppade upp på "min" tuk-tuk och vi åkte vidare mot sista stoppet innan skytrain. Detta stoppet var då för att chauffören skulle få gratis bensin till tuktuken. När vi stannar ångrar jag genast att jag sa att det var okey att stanna här, ännu en sån där fin butik där de syr upp kläder. Så snabbt jag kliver innanför dörren är det en kille där och börjar prata med mig om vad jag är ute efter för någonting. Det jag tänkte för mig själv var: "jag är inte här för någonting annat än att göra min chaufför lite glad, detta är absolut inga kläder för mig!" Istället svarar jag.. "ehm.. i don´t know.." Haha, ja.. han tycker att jag ska sätta mig ner så vi kan kolla vad jag vill ha. Han börjar med att slå upp en sida med kostymer. Alltså en kjol och en jacka. Jag svarar att jag vet inte riktigt när jag ska använda dessa plagg. Han tyckte att jag kunde använda de när jag skulle på intervju. Visst, det är ett bra förslag.. om man ska på intervju som blivande banktjänsteman kanske. Jag lyckas i alla fall dra mig ur detta utan att köpa något även fast han såg otroligt besviken ut när jag gick.
Pjuh, nästa anhalt.. skytrain.

Så underbart, nu är jag på BTS stationen, det är där man kliver på tåget. Jag går till kvinnan som sitter i receptionen, frågar hur jag gör för att åka till Nana Squar, alltså ett köpcentrum i närheten av där jag bor. "do you mean Nana station?", "Yes" säger jag. Hon berättar att jag ska börja med att köpa en biljett i automaten bakom mig, nr 31. Jahapp.. går till automaten men förstår ingenting. Det kommer en tjej som trycker på en siffra, hon matar sen in några slantar i automaten och ut kommer en biljett. Jaja, det var så enkelt. Trycker på 31, precis som kvinnan i receptionen sa, matar in pengar tills automaten är nöjd och ut kommer min biljett. Jag stämplar in och går sen fram och tillbaka där inne för att ens förstå vilken trappa jag ska ta, höger eller vänster? Ser sen att det faktiskt finns en karta, precis som tunnelbanan i Stockholm. Jag går upp för trappan på vänster sida. Hoppar på första tåget som kommer.. när vi åkt en stund kom jag att tänka på en sak, undrar om det är som i Stockholm, att det går olika tåg från samma ställe beroende på vart man ska? hm.. undrar om jag ens klev på rätt tåg? Vad stod nr 31 för, var det tågnumret kanske? ojdå, på nästa station hoppas jag av tåget för att se vad det står på tåget, precis innan dörrarna stängs ser jag att det står Sukhumvit, alltså den stadsdelen jag bor i. Skyndar mig på tåget igen och tur var väl det för ett par stationer senare kommer vi till Nana. Jag hoppar av där men känner för mitt liv inte igen mig. Vart rackarns är jag nu?! Nu känner jag mig lite nervös för jag har nämligen slut ström i telefonen.. Jaja, jag börjar gå åt ett håll men vänder för det kändes inte rätt. Jag går och går.. tillslut ser jag en byggnad som jag tycker mig känna igen. Vad bra, då är jag helt rätt! Men jag går och går och går.. känns det som.. men kommer aldrig till något som känns helt rätt. Men jag fortsätter ändå och helt plötsligt får jag se Nana Square! Så glad har jag nog aldrig varit tidigare. Nu är det bara om att skynda sig hem för kl är efter 17! Jag har varit ute sen kl 09.30.. Jag skickar alltid meddelande på fb till Johan att jag går ut och sen när jag kommit hem igen och oftast har jag bara varit ute ett par timmar och sen kommit hem igen. Men idag blev det många många timmar så jag trodde att Johan eller någon annan där hemma skulle ha varit orolig men ingen hade hunnit bli det och tur var väl det.

Man kan inte annat än säga att jag haft en otroligt spännande dag!

Uppdatering snart tre år senare men nu äntligen har jag lagt in lite bilder från denna dag och äventyr. :)