Ibland känns det riktigt tungt att vara mamma. Jag tror att det är nätterna som gör att det känns så. När vi var hemma i Norsjö sov Emil hur bra som helst men nu är vi tillbaka till att han att ska vara vaken mellan 00-03.. det gillar vi inte. Nu inatt så har han till och med varit vaken sen 22.00 (med en liten powernap på kanske 20 minuter) och han är fortfarande vaken. Jag blir tokig. Hur kan jag hålla Emil vaken där vid 20.00-23.00 istället? Det går ju inte.. han sover när han känner för det. Förhoppningsvis ska det snart börja bli bättre.
En sak till som jag tycker är ganska så jobbigt.. det är det här med amningen.. jag har pratat om amningen förut men jag tror inte jag skrev det men jag tycker det är jobbigt att det bara är jag som duger när Emil är hungrig. Det är bara jag som har de där tissarna med mat.. varför får inte pappan också tissar fyllda med mat till bebisen? Jag tycker faktiskt att det är orättvist. Nu kan ju Johan ge Emil flaskan men det känns som att jag gör fel när jag ber Johan att ta Emil för att ge flaskan.. Det är väl egentligen inget fel med det? Men det känns som att alla tänker "men varför ger du inte tissen, du har ju så mycket mat att det läker?" Ja.. så är det.. men ibland har jag så ont i tissevårtorna att jag vill inte och ibland orkar jag helt enkelt inte.
Sen så undrar jag hur jag ska göra för att skaffa mig vänner här i Umeå.. jag kan inte bara sitta hemma i lägenheten jämt.. Ja, visst.. jag kan börja vara ute och promenera men hur kul är det? Visst att jag kan göra det ibland (det behöver jag) men det skulle bli trevligare om man hade lite sällskap utimellan. När jag känner så här vill jag bara flytta hem till Norsjö. Där känner jag i alla fall lite folk.
Efter jul så ska jag börja gå på öppna här i Hissjö. Det är i alla fall nånting.
Sen så måste jag börja träna. Jag tror att jag skulle må mycket bättre då. Nu känns ALLT jobbigt.. Frågan är bara vad jag ska börja träna.. Ingenting känns ju roligt och det känns bara jobbigt. Kanske ska börja bugga igen.. ja.. det vore ju kul. Dans är alltid roligt.. salsa kanske! Wow.. att jag inte har tänkt på det tidigare! DANS är ju grejen för mig! :) Nu började det kännas mycket bättre.. Nu kanske jag kan gå i säng och sova.
Nää.. nu ska jag sluta gnälla och gå och sova istället.
Bara så ni vet så ångrar jag inte en sekund att jag och Johan har fått världens finaste pojke. Jag skulle göra om allt 1000 gånger till men visst är det OK att känna så här ibland? Jag kan ju faktiskt skylla på alla hormoner som finns i min kropp just nu.
5 kommentarer:
Det ÄR okej att känna som du känner. Och det ÄR superjätteorättvist att mamman måste dra ett så tungt lass. Jag höll också på att bli tokig när Vincent var liten. Och inte hjälpte det när folk sa "ta vara på tiden, det är så kort period som de är små" när allt jag ville var att han skulle bli större och sova bättre & äta mindre ofta... Men härda ut. Det blir bättre. Snart. Och gör ditt bästa för att strunta i alla så kallade måsten. Du måste ingenting. Du och Johan vet vad som är bäst för Emil och det angår ingen annan hur ni löser mat och sov!
Det är absolut ok att känna så! Säg den förälder som inte känner så ibland, den personen finns nog inte ens :) Alla behöver vi egentid mellan varven för att orka med våra underbara barn :)
Och att hormonerna finns kvar även efter graviditeten hänger, som du skriver, absolut ihop med amningen. Kanske inget man tänkte sådär jättemycket på innan att de skulle göra, men så är det :)
Tror du och Emil hittar en vardagslunk så småningom. Känns ingen stress över att behöva göra saker på dagarna, gör det du känner för.
Sitt vid datorn en stund, se tv eller filmer, eller ring till vänner och familj så du får en paus att rensa hjärnan från all amning och sömnproblem. Det fungerade i alla fall bra för mig. Men alla är vi olika :) Det blir bättre när sovtiderna blir lättare att planera. Kramar!
Det är absolut huuuuur okej som helst att låta din karl ge Emil flaskan ibland. Herregud, man måste få vila brösten lite. Det är ju någon som suger på dom minst en gång i timmen!
Så de ska du absolut inte ha dåligtsamvete för... :) Det är helt okej! Jag tyckte också att de var jobbigt med amningen i början, men de kändes bättre efter ett tag, när man hade kommit in i de. :)
Synd att jag inte bor närmare dig! Annars kunde vi ha setts flera gånger i veckan!
Men om du har tråkigt kan du alltid ringa mig och prata lite :) Bara jag inte jobbar eller nåt pratar jag mer än gärna med dig! Varje dag ;)
Kram
Oj vad jag känner igen mig själv i dig när jag fick Rasmus,kände exakt likadant om amning och varför just jag hela tiden skulle ge honom mat osv.. Därför slutade jag att amma när han var 1,5 månad. jag kände att det var bättre att jag var en glad mamma istället som hellre ville njuta av tiden med han som bebis än att jag skulle gå och gruva mig inför nästa amning.. Kom ihåg att du är den bästa mamman för just ditt barn och att man inte blir sämre mamma för att man ger flaska,man måste ju få må bra själv också :) Vi måste ta och ses nåndag så jag får träffa erat lilla underverk =)
Skicka en kommentar